Varför är det så läskigt att våga investera i sig själv. Det borde ju vara det tryggaste och säkraste kortet att satsa på? Man vet ju sin egen kapacitet och vad man är kapabel till.
Men ibland går man vilse i rädslan och tankarna banar iväg. Vad kommer hända om jag vågar ta steget? Tänk om min idé inte flyger utan snarare kraschar.
Tänk om? Tänk om? Tänk om? Tänk om? Tänk OM!
Jag avundas människor som bara vågar kasta sig rakt ut i ovissheten utan att veta vart deras nästa steg ska leda dem. Människor som är totalt orädda som omfamnar framtiden utan ett minsta tvivel – eller fallskärm. Människor som inte velar.
Jag är dessvärre en velig människa. Som väger fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ältar och ältar. Vänder på varje sten. Jag har svårt att släppa taget om tryggheten. Men nu har jag bestämt mig att det är dags att våga stänga en dörr. Jag kommer inte stänga den helt – men tillräckligt mycket för att ha tid att öppna ett annat fönster.
Jag känner på mig att 2017 kommer att bli mitt år. Ni vet när man har en känsla som bubblar i en, en känsla av förväntningar och nyfikenhet.
Vid lunch får ni en sneak peak på vad jag jobbat med det senaste året…
_______
Vad är ert drömyrke eller idé? Om ni får sväva iväg helt fritt?