Jag var och åt lunch idag med en killkompis på Nosh & Chow (prova deras laxsallad) och vi började diskutera kärlek. Och han sa att kläder är som kärlek. Du kan stå inne i ett provrum med din bästa kompis och övertala henne (men egentligen dig själv).
”Den här klänningen är väl snygg. Tänk dig den med mina nya YSL-klackar röda läppar, utsläppt hår…”
Och så kanske du köper den, använder den några gånger för att sedan hänga in den i garderoben och om några månader har du glömt att du ens köpte den.
Men om det verkligen är rätt, då spelar det ingen roll om plagget är slut över hela stan och sista exemplaret i din storlek finns någonstans på vischan. De kan inte lägga undan plagget och de stänger om två timmar. Då springer du till pendeln och gör allt i din makt för att få det. Det spelar ingen roll om det är sminkfläckar över hela kragen och att de vägrar ge någon jävla rabatt – du ska bara ha den.
Och ja, känner du inte så – då är han inte värd det. Och känner han inte så för dig – då är du bara ett av hans plagg som snart kommer få samla damm.