Solens strålar har gjort mitt hår tokblont, nästan vitt är det. Längtar tills nästa vecka när Emelie ska rädda mitt barr. Näsan fick sig också en liten höger av solen sista dagen.
När man är på väg hem från semestern längtar man efter rutiner och vardag, men sen när man kommer in genom dörren tycker jag att det känns lite tomt, nästan ensamt innan man är inne i vardagssnurran igen. Det är lite för tyst i lägenheten, den är inte inbodd än, kylen ekar tomt, kuddarna ligger perfekt – det tar någon dag för mig. Varje samtal blir så långt, nästan så det blir jobbigt att ringa. Som när man kommit hem från sommarsemestern eller varit på ett träningsläger när man var yngre. Man vill liksom hoppa in i vardagen igen, springa och träffa alla kompisar som när man var liten – vara med i gänget igen.
Men imorgon bär det av till kontoret, sedan smiter jag hem till Forni på lunch, på eftermiddagen ska jag stänga in mig i studion med Linn och på kvällen kommer några kompisar över på middag till oss. Sedan är jag nog på fötter igen, inne i lunket. Väldans lyxigt att komma hem på en torsdag och ha en dag kvar till helg. Även om jag kommer att behöva jobba en del i helgen, men det är jag bara taggad på.
Nu ska vi se de sista Bron avsnitten – som jag längtat. Det är med skräckblandad förtjusning. Kollar ni? Om ni inte gör det så måste ni. Jag vill inte att den ska ta slut. Linn hade lagat en fiskgryta till oss, ställt fram en flaska vin, städat lägenheten nitiskt och skrivit en fin lapp som tack för att hon fick bo här. Sådan dunderkompis.
Hoppas ni har en mysig kväll <3