Igår var jag nästan på bristningsgränsen. Nu är jag så trött på att sova på folks soffor, flytta runt på mina saker (inte ha någon koll på en pinal), inte kunna tvätta. Släpa på väskor hit och dit. Jag hade nästan ett mentalt breakdown igår. Idag flyttar jag mina saker från Malin till Mathilda för att sova sista natten i någons annans hem. För imorgon får jag nämligen ÄNTLIGEN flytta in. Det känns helt overkligt. Mitt hem. Jag kommer att uppskatta varje sekund så ofantligt mycket mer de första månaderna efter de här veckorna utan bostad.